Dare to dream

Sedan många år tillbaka har jag velat bli makeup-artist. Jag har dock inte haft någon som har trott på min förmåga att lyckas, allra minst jag själv. Jag har många gånger fått höra att det inte är någon bra idé, att det inte ger några jobb, att det är si eller så. Tillslut la jag den drömmen på hyllan. Nu i efterhand, när jag har gått ut gymnasiet med en "bra utbildning", så står jag här... Utan jobb och med en enorm ånger i bagaget. Det går inte en enda dag utan att jag tänker på att jag ville gått den utbildningen etc. Men jag har märkt att jag kan om jag bara vill..

I lördags (förra veckan) ställde jag mig på en scen i ett fullsatt köpcentrum, med penslar, färger i form av skuggor och min målarduk - ett ansikte. Tiden har nog aldrig gått så fort som de 40 minuter som jag stod där på scenen & jäklar vad bra det kändes. Jag var där jag skulle vara.

Ja okej, jag sminkade någon? På en scen? Ja inte nog med det, jag var med i en tävling som kallas "Gör om en vän" som Make up store anordnar. De åker runt på en turné i Sverige, där de gör olika stopp dit man kan anmäla sig & lämna ett bidrag. Detta i form av en före- och en efterbild. Man har ett visst antal produkter tillgodo, som man ska använda sig av på en tid av 40 minuter. Sedan sker en omröstning och två finalister från varje stopp går vidare till finalen i Stockholm i sommar.

I onsdags skedde omröstningen på stoppet jag deltog i. Jag var så otroligt nervös, då jag såg att vissa bidrag hade en hel del folk med sig som röstade. Hjärtat dunkade & jag var i en annan värld. Jag kände hur jag genast började tvivla på mig själv & på min förmåga. Försökte att tänka bort alla dåliga tankar.. Men herregud vad långsamt tiden gick. Tillslut var tiden framme, då jag och de andra finalisterna väntade med spänning på att vara en av de två som skulle gå vidare.. Den första som skulle gå vidare var bidrag nr2. (Den som jag såg som min största konkurrent, då hon fuskat genom att göra sin sminkning vid ett annat tillfälle.. =inte tillåtet?) den andra som skulle gå vidare är... bidrag nr5. Men hallå?? Det var ju mitt?!! Haha kunde inte riktigt förså det, så jag gick där ifrån som ett frågetecken med ett leende på läpparna.

Nu sitter jag har, glad, lyckig över att jag ä n t l i g e n tog min förmåga i mina egna händer och lyckades.. Som en finalist i "Gör om en vän tävlingen". Vad bra jag är, nu kan jag ha gott samvete.

(Tänkte lagt in bilden på mitt bidrag, men tekniken verkar inte vara på min sida, så får göra det en annan gång)

/N


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0